Den här situationen brände in i mitt minne. Helt otroligt spännande! Läs här nedan:

Maj

saltsten
För min del började säsongen helt fel, eftersom jag inte kunde vara med om saltstensutsättningen i maj. Istället gjorde Erik och jag en egen runda till min sten senare på våren. Där var trampat rejält och inte en enda liten rest av förra årets sten fanns kvar. Ett gott tecken.

Jaktstig i Bonäs
Det blev inte heller någon jaktstig för min del. Man hade senarelagt detta evenemang till sista helgen i augusti och det medför att jag inte kan vara med. Så länge kan jag inte vara kvar i Fryksås. Har ju ett jobb också. Synd. Det är ju kul att träffa alla andra jägare i byn och gå runt. Inte är det fel med den övningsskjutningen heller.

Oktoberveckan

Lördag
Jag anländer till Fryksås mitt på dan. John i Janséngården dyker upp med Whiskey av finare sort och vi sätter oss i solljuset i varsin korgstol. Vilken tur att jag frågat Kärran om att vara chaufför i kväll.

Vi hade bestämt träff hos Hasse i Rädbjörka på eftermiddagen/kvällen. Det blev en stilenlig tillställning och en bra början på älgjaktsveckan. Hasse hade köpt fläskkarré som vi steker på Muurikka-häll utomhus.

En öppen eld utomhus är alltid trevligt. Till detta organiserades klyftpotatis med bacon som stektes i långpanna i vedugn – helt enligt receptet.

Som vanligt stryker en massa folk runt i Rädbjörka och särskilt runt Hasses när dofter och skratt sprider sig över nejden. Det blir snart fullt på bron. Stämningen är god och skratten och rösterna bullrar. Maten smakar förståss förträffligt.
Kvällen blir sen.

Kim, Kärran och jag sover över. Jag hamnar på det hårda sofflocket men lyckas ändå sova mig igenom det som återstod av natten.

Kim inte så pigg på söndag morgon

Kärran var inte heller pigg...

Söndag
Idag ska vi åka till skjutbanan i Bonäs. Alla är inte jättepigga efter gårdagen, men tre blir vi som kör älgbanan i god anda och gott väder. Kim visar sig vara en prickskytt av hög klass.

På väg tillbaks till Rädbjörka tar Hasse och jag en sväng i sakta mak. Kollar efter spår och ser ut ett nytt pass istället för Dammhygget och Johns kulle. Dammhygget är omöjligt nu då alla tallplantor inte längre är små plantor. Det är snarare ungskog där. Vi kollar också en alternativ plats vid Korsnäspålen/Luddsten. Ett litet hygge vid sidan av vägen gör att man kan kliva upp på en liten höjd, med bättre sikt och lite trevligare i förhållande till Fryksåsvägen.

Måndag
Som vanligt träffas vi hos Hasse innan gryningen. Fördelar passen och tar en första kaffe. Väder och vind diskuteras. Vår nya medlem i laget träffar några av oss (bl.a. mig) för första gången. Välkommen Lars Svahn (Svan-Las blev det i radion). Ni kan läsa hans berättelse på annan plats.

Det slutar med att jag får ta det nya passet, Hasse och jag tittat på söder om Dammhygget. Kim och Kärran efter Fryksåsvägen. Hörnan uppe i nordöstra hörnet på Kolberget och Svan-Las nedanför Sandbacken – Tina 40. Hasse ska gå från fäboden över ån och norrut.

Jag ställer bilen nedanför Räbrot/Rädån. Smyger uppåt, sneddar genom skogen väster om och nedanför Johns Kulle. Som vanligt har jag en packning värdig vilken åsna som helst. Kameror, stativ och elände förutom konten med mat, reservkläder, tändved mm bra-att-ha-grejor. Efter några hundra meter i terrängen är jag svett. Puh! Men jag går sakta, tar det försiktigt. Allt känns rätt.

Väl framme på Ylva 34, som vi nu kallar passet, installerar jag mig, packar upp kameror, fäller ut stativ, riggar skjutkäppen, som jag alltid har med, kollar lämpliga skjutriktningar, fantiserar om hur älg/älgar kommer i de olika lysena. (se nedan)

Sätter mig, tar ett foto med mobilkameran:

...och lutar skjutkäppen mot tallen jag satt mig intill. Tänker ta en kaffe.

Men - utan förvarning:
HOPPSAN. Där kommer tre älgar i lyset rakt fram. Hinner notera en ko först, följd av en kalv och sist en tjur. Jag hinner se horn.
Upp med bössan på skjutkäppen, men va fan. Kolsvart. Skydden på kikarsiktet sitter kvar. Bort med dom. Lägg an. Var är älgarna? Där är den med horn. Trångt mellan alla tallstammar. Var är nästa skjutlyse? Där! Följer älgen. PANG. Älgen tvärstannar, vänder sig mot mig och ser ut som: AJ - vad gör du? Älgkon har tvärnitat och vänt. Hon kommer och undrar vad som händer. Tittar upp mot mig, förebrående.

Jag är koncentrerad på tjuren. Laddar om: Kroppen skymd av trädstammar. Siktar på huvudet. PANG. Den faller. Ser i ögonvrån hur kon sätter av söderut i språng.

Men jag ser att tjuren inte är död. Siktar igen. Även denna gång på huvudet som är det enda jag ser riktigt. PANG. Tjuren rycker till av skottet och blir stilla.  OJ, oj, det där gick undan. Har knappt fattat än. Nu är pulsen hög, fingrarna darriga. Drar djupa, långa andetag. Inser att dom andra undrar. Anropar på radion och meddelar att en stor är påskjuten och ligger.
Harre Jävvlar!

Kameran. Var är naturfotografen? Fepplar med kameran och tar några valhänta bilder på håll. Händerna skakar fortfarande. Hasse anropar i radion och undrar om Abbe synts till. Men det har han inte, svarar jag. Precis då kommer Abbe norrifrån, samma väg som älgarna kom. Han stannar 50 meter från tjuren. Slänger ett öga på mig och vänder norrut igen.

Jag går ner mot älgen med kameran. Hasse kommer. Då blir vi varse att älgen fortfarande lever och jag som lämnat bössan på passet ber Hasse ge den ett fångskott. PANG igen.

Nu går luften och anden ur kroppen och allt blir stilla.

Hasse anropar de andra om att dom ska ta sig hit. Jag går runt med kameran. Går upp till passet och tar en kaffe och en smörgås. Jag har ju inte druckit kaffe ännu idag! Hasse tycker att jag ska se till att ta ur älgen, men jag kan ju inte, svarar jag. Har ett färskt operationssår i bandage på högerhanden. Inget urtag för mig.  Vi dividerar om det verkligen är idé med fyrhjulingen här. Älgen ligger bara 50 meter från en liten traktorväg. Det borde gå att släpa fram älgen och dra det sista med bil. Alltså går jag och hämtar min bil. Och dom andra anländer en efter en. Hasse går för att få fatt på Abbe.

Kim och Svan-Las tar ur älgen åt mig. (Tack för det!) Snyggt jobbat.

Sven-Las skär loss och tömmer hjärtat.

Hasse, Svan-Las och jag kör älgen till Älvdalen och kommer där överens om att hämta köttet på torsdag förmiddag. Då kan vi jaga kalv några dar.

Efteråt tar vi tre en extra tur upp till passen i vår östra rågång upp mot Kolberget för att reda ut var Gubbpasset, Ärlig 18 m.fl. verkligen ligger. Vi rekognoscerar och dividerar om alternativa pass.

Det bestämdes att vi skulle sammanstråla i Fryksås hos mig, senare på eftermiddagen för att äta och bada bastu (börjar bli en vana detta). Jag eldar i bastun och förbereder matslaget.

Det ska bli ett hopkok av ingredienser som alla bidrar med: trattkantareller, stek, grädde, potatis och gud vet allt. Sven-Las visar sig intresserad av matlagning och försöker få mig att avslöja receptet. (jag har aldrig recept). Man tar lite av det och lite mer av det där och smakar av. Men det verkar lovande att vi blir ytterligare en som kan lägga sig i matlagningen, på håll från sofflocket (en vanlig position för lagets matintresserade), eller i närkamp vid spisen.
Alltnog. Det blir en luguber måltid som följs av en bastu i högtryck. Glam och stoj. Men dagen tar ut sin rätt och undertecknad somnar gott, sittandes i fåtöljen framåt natten (med en jättedisk stående).

...dagen tog ut sin rätt...

Tisdag
Jag vaknar tidigt. Helvetes tidigt. Halv fyra för att vara exakt. Det luktar fest och mat. Upp och diska. Skit! Inget vatten. Becksvart ute. Hämtar vattenhinkar i bastun och röjer rent i köket och stugan. Det är en skön känsla att få gjort rent. Och svettas.
Vid 7-tiden åker jag till Hasse i full mundering. Blir det någon kalvjakt idag?
Jodå, gänget kommer.

Vi postar ut nästan som igår, men Kärran tar mitt pass från igår och jag sätter mig mellan Ilsbo och Fryksåsvägen. Kylig klar morgon. Rimfrost. Jag fixar försiktigt en liten mysig eld. Hittar lite lämplig tjärved och allt är så fridfullt.

Inget händer.
Vid 12-tiden postar vi om nere kring Musimör. Jag går till gamla tornet (lilla Berit 45). Tar mig lite längre in på det gamla hygget. Uppväxande tall gör att sikten är sisådär på många platser. Hasse skulle gå in från sandtaget i söder. Jag hör röster och ljud från någon som snickrar i någon av stugorna nere vid ån.

Allt känns rätt - igen. Småfåglar och skator håller på och jag undrar efter ett tag vad det är dom menar. Är det mig dom varnar för? Jag testar sikt och skjutvinklar och just som jag står med ögat i siktet ser jag bakkroppen på en stor älg försvinna norrut mitt på hygget. Meddelar detta i radion.

Nu är jag på helspänn. Det känns i luften att det är saker i görningen. Plötsligt ser jag först en, sedan en till älg komma ur ungskogen 150 meter bort. Dom viker ner åt mitt håll, håller sig i ungskogskanten och kommer rakt mot mig. Jag har den främre i siktet hela tiden och tänker: Men hallå eller… stanna eller vik av så jag får se vad ni är för gynnare! Stor och liten? Två små?
Jodå, dom stannar 50-70 meter från mig, mitt i plant/ungskogen. Jag ser huvudet rakt framifrån av den främre och ett par öron av den bakre älgen. Helsike! Är det kalvar eller en ko med kalv? Jag kan omöjligt avgöra detta. Står blick still med bössan nu osäkrad och siktar mitt mellan ögonen på den främre. Tiden går. En evighet. Älgen vinklar öronen bakåt och lyssnar på hammarslagen söderifrån. Jag står kvar med siktet mellan ögonen på den. Älgen glor tillbaks. Undrar väl vad jag är för underlig buske. Knäna börjar skaka. Vet inte hur länge jag ska lyckas stå still på det här viset. RÖR PÅ DIG! Tänker jag. Vik av norrut så jag får se vad du är! Hur lång tid stod vi där? Jag tyckte då att det var 5 minuter men om jag ska vara realist var det väl 1 till 1,5 minut kanske.

(nu när jag ritat älgen ser jag att den var stor! Detta är ingen kalv!)

Och så. Rassel, in i ungskogen igen. Söderut. Jag anropar Hasse men får ingen kontakt. Satan. Han är ju där nere någonstans. Ingen radiokontakt med Hasse. Meddelar i allmänhet över radion att något jag bedömt som två kalvar synts, men att det KANSKE är en stor och en liten. Försiktighet!

ust då ser jag rumpan på en mindre älg ett par hundra meter bort på hygget. Försvinner norrut. Sedan kommer Abbe från söder men närmare mig och sätter av åt den sista älgens håll. Jag hör Kärran rapportera att en ko passerat henne över Våmhusvägen, riktning västerut. Av Hörnan får Hasse till slut besked om vad som tilldragit sig och ett försök att reda ut och posta om för de eventuella kalvarna görs. Men inget händer. Vart tog alla älgar vägen?

När vi sedan träffas häcklar dom mig för att det var krokodiler, snöleoparder och gud-vet-vad för storvilt jag sett. Tja, inte att undra på att dom tvivlar. Men spännande var det. Ägnar kvällen åt en bra bok. Dom andra åt ärtsoppa hos Kärran.

Onsdag

Vackert väder, Kalvjakt runt Rädklitt. Men inget händer värt att spilla skrift på. Vädret fint. Sol och skönt.

Vi avrundar i solen vid Hasses stuga.

Torsdag
Städa, packa och samlas i Rädbjörka för att hämta köttet. Visst gick det bra men jag borde kanske tagit kalven istället. Då hade vi haft mer jakt under veckan. Detta gick väl snabbt.

Göran vid pennan.