Om Juni och jakten

Efter en promenad med hunden Juni med vägledning av stjärnorna och månen som lampa är det inte svårt att vara lycklig.
    Det har varit ett otroligt år med mycket spänning alla våra jaktdagar.
Juni har varit otrolig, vilken jakthund jag har att jobba vidare med. Även vad gäller TEKNIKEN MED GPS finns mycket kvar att lära.
    Det finns filmer och bilder med text som talar om dessa delar i jakten. Bland annat när hon skäller älg i tre timmar, vi gick i sju timmar den dagen. Det kom en pigg och glad hund tillbaka. Ingen markering på stelhet eller hälta.Matte var tröttare......men också glad.
Blickar man tillbaks i backspegeln har det varit en krokig väg till där vi är i dag.
Det är inte lätt att beskriva hur jag kände mig när det var bekräftat att Juni hade en luxerad knäled efter en lek med annan valp. Operation och sedan rehablitering, första delen av det finns i tidigare berättelse.
    Det var oroligt innan jag släppte henne första gången i höstas, även om hon klarade det bra året innan. Som vanligt för att vara helt säker var vi hos min otroliga vetrinär Leif Hokfors som finns i Örebro, som kollade att det var okey med allt.


Utan hans insats hade jag nog inte haft henne kvar, hon blev snabt omhändertagen och jag med. Som djurägare är det värdefullt med en förstående vetrinär och de andra som jobbar runt hunden.
    Efter att ha tagit det lugnt i två veckor hos min kompis Eva, som fick ta den kritiska tiden efter oprationen och har gjort ett enastående arbete hon med. Riktiga vänner ska man vara rädd om.
    När ca tre veckor hade gått var vi till rehab på Strömsholm, började försiktigt med vattenbandet där. Deras ortopeder kikaade på henne, både Susanne Och Olle Frykman har också fått mig att tänka ljust, de har ett bra samarbete med Leif.


    Fick reda på att det fanns tread mail i Örebro, Två stycken hade gått på utbildning på Strömsholm. Vi började där med kontoller på Strömsholm. Däremellan hos Leif så allt var bra.
Mycket jobb och envishet och peppning av Ingela och Maria på Analysen som håller i rehab-biten där har det varit positivt att åka och träna med Juni.


    Juni har sitt eget sinne. Tror hon kan få som hon vill och testar olika knep. Ingen går på det.
Nu har hon slutat med rehabliteringen, går på styrketräning, fysträning och när man gått färdigt på vattenbandet och duschat får hon ligga på masagebritsen.
    Får inte glömma min dotter som också gjort en stor insats för tillfrisknandet och är även i dag en stor hjälp.
    Med bra omhändertagande, kunnit folk och tålamod finns det hopp, även om det såg mörkt ut i början.
    Nästa säsong hoppas vi på att skjuta älg för Juni.
 
KÄRRAN