Tystnaden, stillheten och mörkret

Tystnaden, stillheten och mörkret. Det är några av sakerna som jag ser fram emot när jag ska på jakt. Att komma bort från all trafik, allt spring och all gatubelysning. Men väl ute på passet så slås jag av tanken. Finns verkligen den absoluta tystnaden, stillheten och det absoluta mörkret. När jag sitter här i min ensamhet och alla invanda ljud är borta, då börjar nya plötsligt dyka upp ett efter ett. Bäcken som brusar som nästan är öronbedövande. Hur kunde jag missa den? När öronen vant sig hör jag vinden som susar och för med sig löven som rasslar ner genom grenverket och lägger sig som ett täcke på marken. Plötsligt är det något som rör sig. En hackspett kommer flygande och börjar hacka på en stam. Och så fortsätter det. Ljud efter ljud, som alltid finns där och alltid kommer att finnas. Samma sak med stillheten. Det som orsakar ljuden är ju rörelser från vattnet, träden och djuren.
När jag går ut på natten för att lätta på trycket ser jag ingenting. Det är alldeles bäcksvart och funderar på att ta med mig GPSén för att hitta in. Men efter en stund börjar det klarna. Först en stjärna, sen tio, hundratals, tusentals. De blir bara fler och fler. Sen ser jag konturen av träden, siluetten av en fladdermus och jag hittar dörrhandtaget utan GPS.

SwenLars 2010