Hasses historia  


Chippen och Jigga


Rädbjörka i morgondimma. Hasses närmast till höger

 

2019-12-30

 

Musik i månsken

Vi tog en fäbodrunda med hundarna lösa, men vart tog de vägen?

Upptaget kom 17:40, 500-600 meter nordväst Klibbisgrav. Bägge hundarna gick igång samtidigt. Chip skällde som han alltid gjort, orubbligt lugnt. Jigga gasade på för fullt, det lät i ett.

Vi gick till Rädklittsvägen. Hundarna skällde vid södra ravintoppen.

Kylan kom sakta krypande genom kläderna. Jag gick till stugan och hämtade våra jackor, tittade in till Hörnan och gav honom Kärrans jacka.

Alla inkallningar har misslyckats, inte nog med det, ingen av hundarna markerade att de hört signalerna.

Nu återstod bara att gå in på ravinbotten, och upp på södra sidan in på ståndet med en kraftig stöt så att älgarna får panik. Då bör vi ha hundarna åter. Det var kolsvart på ravinbotten, men Frostmasbäck porlade hemtrevligt. Ficklampan hade varit till nytta nu. Jag tog mig upp på södra sidan och ner mot tjärnen. Kom så småningom in på 30-40 meter från ståndet. Jag satte full fart och vrålade allt jag kunde.

 

 

Älgarna burn-outade, hundarna tystnade. Det hördes tydligt hur älgarna brakade iväg. Naturligtvis snavade jag omkull. Så fort jag fick ansiktet från mossan ropade jag på Chip. Bägge hundarna svarade samtidigt. Chips lugna dunkande, Jigga öste på för fullt. Älgarna stod åter still max 300 meter sydväst. Stötning hade jag fått nog av i mörkret. Tog mig ner till Rädklittsvägen.

Där träffade jag på Hörnan och Kärran. Kärran sken som en sol och berömde Hörnan som kommit med jackan och den godaste whiskyn hon någonsin smakat!

Till och från hörde vi hundarna inne från stugorna hela natten. Vid tretiden hade Chip börjat tappa rösten. Jigga skällde otroligt nog nästan som vid upptaget. Klockan fyra kunde vi inte höra Chip. Jigga gick fortfarande på högvarv.

Vi såg samtidigt rörelsen i mörkret, det var gamle Chip som kom i maklig takt. Han var helt avspänd men trött, och som väl var haltade han inte.

Hörnan kom före klockan sex och sa att Jigga varit tyst i tio minuter. Men det stod inte på så  skrek Kärran rakt ut. För nu kom hon, nattens drottning, i full galopp viftandes på svansen helt överlycklig.

Ett perfekt samarbete mellan hundarna. En natt vi aldrig glömmer!

Finshasse, sep 16-17

 
2019-12-30
index | personerna | hundarna | älgarna | vädret | fäboden | marken
maten | historierna | bilderna | filmerna | 2003  | 2004 | 2005 | 2006 |
2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 | 2012 | 2013 | 2014 | 2018 | 2019