Dagbok 2004 (september, oktober, november, januari)  
stills

septemberjakt

04-09-13  – måndag

Många älgar har vi sett under dessa dagar. Först ko med kalv nere i musimör. Dagen efter samma ko med kalv strax intill och dagen efter blev jag nästan nedsprungen av en fjoling med Abbe i hasorna. Efter ett praktfullt upptag och 15 min ståndskall. Idag, söndag har vi sett en 8-taggars tjur och spår efter den och en tvåkalvsko. Dertta uppe mot Björntjärnsvägen och Korsnäspålen.

Men, ingen älgkalv har fallit för någon kula hittills. (Inga skott har avlossats heller).

Fryksåsdimma

Nu ligger dimman tjock över Fryksås och regnet faller sakta. Mest har vi dock haft ganska fint eller altför fint väder dessa dagar. Dom flesta dar har temperaturen mittpå dan blivit för hög och vi har avbrutit jakten före halvtid. Både vi och älgarna vill vila i värmen mittpå dan. Två dar jagade vi istället senare på eftermiddagen, kvällen. Idag plågades jag också av knott och mygg på passet, vilket inte är kul, då man vill sitta still och tyst. Svordomar hörs även av älgar!

04-09-16   Ingen älg

Nej, någon älg blev det inte nu under septemberjakten. Vi såg ko och kalv ett par gånger, vi såg spår efter ko med två kalvar uppe vid Björntjärnsvägen, vi såg en tjur och vi blev nästan omkullsprungna av rusande fjolingar. Men ko + kalv gäckade oss hela tiden. Det är också svårt när vi bara är tre att posta ut. Många luckor i det garnet att smita genom.

Men det var spännande jaktdagar och flera gånger hörde vi hunden ståndskälla. Hög puls när det knakar i buskarna då.

Oktoberjakt

04-10-10  – lördag

Vi är tidigt ute med att dra igång älgjakten jämfört med lagen runtikring. De flesta börjar på måndag. Hasse tycker att det finns flera fördelar för hundens del att vi börjar på lördag och det är lugnt runtomkring. Personligen har jag inget emot en tidig start heller. Det gäller väl att utnyttja jakttiden och dom lediga dagar man har. Jag fattar verkligen inte vitsen med att låta en helg gå om intet…

Alltnog. Vi hade ju haft rejält med älgkänning i september. Det startade på samma vis nu. Nordvästlig vind gjorde att vi postade ut i södra råt. Upptag ganska snabbt och ståndskall väl 45 minuter. Leif och Hasse långt ut i väster. Leif i saltstensrågången. Men ingen av dom kommer till skottchans. Så är det med jakten intalar jag mig om och om igen. Älgarna skall också ha en sportslig. Och onekligen tycks dom ha det nu.

Söndag

Fortsatt nordlig vind. Vi träffas hos Hasse kl 7. Bestämmer oss för att gå ut med två hundar. Kerstin längs Orsaråt och Hasse från dammen och norrut. Leif och jag längs Fryksåsvägen. På väg ut ringer Kerstin (som kör sin bil strax bakom mig) och påpekar att ko med kalv stod i skogskanten i kilen vid musimörsinfarten. Vi stannar vid vägskälet och kontaktar Hasse som kallar oss tillbaks. (jodå - kon såg vi när vi körde tillbaks).

Ny taktik. Jag skall till sandtaget och gå till Mågfällan, Leif ner i västra rågången och Kerstin in till Himlaskallet. Hasse smyger med hunden fram och släpper nära. Men inget händer. Den enda som inte vet om var älgen är är Abbe. Minst (?) en älg har rusat västerut över Rädalsvägen (enligt tydliga spår) men ingen hund efter! Stora frågetecken återstår efter dagen. Och besvikelse.

Vi gjorde sedan en pliktskyldig vända enligt morgonens planer som inte resulterade i annat än ett konstaterande att vi måste ordna till riktiga pass inne vid rågränsen istället för Fryksåsvägen. En helvetes trafik och höga farter. Men vi vill nog inte se fler älgar från bil nu. Det verkar bara för lätt…

04-10-11 – måndag

Fortfarande nordlig vind. Vi postar ut i Musimör omigen. Jag till Mågfällan, Kerstin till Boardys och Leif till Sandbacken väst. Hasse går ut från grustaget med mig.

Vacker morgon. Kyligt och klart. Solen kommer upp och värmer ryggen. Ett rådjur skymtar vid passet när jag närmar mig. Men ingen älg där nere. Jag lyckas få något i patronläget som låser fast ett skott så att inte slutstycket går att föra fram och stänga. Måste sticka upp till Fryksås och använda läskstång. Trist avbrott i den vackra morgonen. När jag senare sitter med kaffekoppen i handen hör jag ett prassel i ungskogen norr om mig, som inte kan vara fåglar. Sträcker mig efter bössan och droppar kaffet. Med bössan halvvägs till axeln ser jag ett rådjur komma skuttande rakt mot mig. Hon stannar inte förrän allderles intill . Nästan i kaffekoppen. Stirrar två sekunder – sen tvärt om och full rulle tillbaks. Även jag hinner få upp pulsen. Men ingen älg här nere idag.

Efter fika i Rädbjörka vid 11 tiden fortsätter Leif, Hasse och jag uppe kring Rädklitt. Kerstin avbryter för att åke ner till Tiveden och annan älgjakt. Nu har vinden vänt till sydlig. Hasse går ut norrifrån. Leif norr om SvartePetter och jag vid Tornravinen. Sätter mig i södra delen av hygget med sikt mot öster och norr.

Strax efter att jag kommit dit hör jag Abbes ståndskall. Tveklöst. Och det kommer närmare. Kommer det åt mitt håll? Efter några minuters tystnad plötsligt riktigt nära och med rejält eko. Nu är dom i ravinen tänker jag. Hasse frågar i radion om vi hör hunden. Tydligen hör han inte själv tydligt. Leif svarar att dom är riktigt nära honom. Plötsligt säger han att dom är tre och att det ”är för långt”. Hasse frågar om han ser älgarna och åt vilket håll dom stack. I radion hörs bara ett hest väsande från Leif. (Han springer mot älgarna nedhukad med radion i ena handen och bössan i den andra.) Tystnad. Vart tog hunden vägen? Leif meddelar i radion att han hittat spår över vägen ner mot Rädan, österut. Tre djur.

Plötsligt hör vi Abbe igen. Nytt ståndskall, åter uppe från Rädklitt. Men Hasse kommer aldrig till skott innan ekipaget drar västerut in på Våmhusmarken. Jag kör Rädklittsvägen upp till vändplan senare och kan konstatera både älgspår och hundspår åt det hållet just uppe vid vändplan. Två bra chanser som går vår näsa förbi. Nej, snarare våra bössor förbi. Ingen älg i dag heller. Nu börjar det bli dags!

04-10-12 - tisdag

Fortsatt nordlig vind. Återigen Musimör. Trolig ensam fjoling vid olmatsvägen. Ståndskall som försvann västerut. Hunden avbryter dock relativt snart och återkommer. Vi postar om uppe runt Räklitt. Men inget hundnapp. Kim som gick till Bärshens såg dock två djur på för långt håll. Månne det är tvåkalvskon igen. Hon hålls där uppe.

Vädret strålande soligt och varmt frampå dan. Morgnarna kyliga.

Nu är det definitivt dags för en fälld älg!

04-10-13 – onsdag

Idag börjar det faktiskt med en svag syd, sydvästlig vind (som ibland slår över till nordväst, men sen snabbt till syd igen).

Vi bestämde oss i alla fall för att Hasse skulle börja uppe i norr från vårt nordöstra hörn på Kolberget. Jag körde honom dit. Kim vid nya Johns kulle och Leif vid SvartePetter. Själv skulle jag till Luddsten.

Efter tidsödande krångel med en skruv till Hasses pejl då jag fick hämta honom igen och köra till Rädbjörka för att leta ny skruv, kom vi två igång igen vid 9-tiden.

Ganska snart hördes skott. Först två sedan ett. Ett tag senare ytterligare två skott. Jag orkade inte höra hur dom andra lagen tjattrade om detta. Eftersom min första förhgoppning när jag hörde skotten var att det var Hasse eller Leif som skjutit ville jag bara höra deras röster i radion. Men det uteblev. Tiden gick. En rejäl sydlig och kall vind drog över Fryksåsvägen. Frös som fan om fingrarna. Särskilt högerhandens riingfinger blev helt känslolöst. Hur jag än blåste, klappade och körde åkarbrasor kom det inte till liv.

Plötsligt tycker jag mig höra hundskall, men inte helt säkert. Kan klockan varit 11 när Hasse ropar i radion och frågar varifrån JAG hör hunden. Det gjorde jag ju knappt. Klev ur kuren och skärpte örat till en sån där antenn man avlyssnar rymden med. Jodå! Rakt västerut. Varpå Hasse strax meddelar att han såg ben skymta förbi som drog västerut. I radion meddelar Leif att han hör ekipaget dra norrut. Tjohej! Väck i en säck! Helvete!

Vid 12-tiden såg jag plotsligt en tjur passera österut mittemellan mig och Kim (som stod vid nya Johns kulle). Säkert 200 meter. Såg den lugnt och försiktigt gå över halva vägen. Ingen brådska. Men heller inte chans att räkna taggar eller filma. Ännu mindre skjuta. Tre – fyra sekunder kanske.(Förresten hade jag packat ned videokameran en stund innan. Tyckte att det var överstöddigt att ha den uppe, särskilt där vid Fryksåsvägen. ”Vem fan vill ha älgbilder över fryksåsvägen?”)

Hasse kommer ut i saltstensrågången och Abbe strax efter honom. Tydliga spår och om inte hunden varit så slutsprungen redan hade vi nog haft ett stånd inne mot Orsaråt.

Vi bestämde oss för en smärre ompostning. Jag åker till Musimörstigen, gamla tornet (ville bara komma bort från bilarna på Fryksåsvägen). Kim går till Ilsbo och Leif sitter kvar. Hasse gick ner till Bengtsson östra (finns inte på våra kartor längre. Det är ungefär mitt på Våmhusvägen). Han la sig – och hunden – att vila.

Jag smög mig till gamla tornpasset vid musimörsstigen. Riggade mig vid roten av ett vindfälle och organiserade tillvaron bättre i enlighet med sol och vind. Inte fel alls. Men i mitt sinne spelades tjurens passage upp, om och om igen. Tänk om jag stått vid infarten till Korsnäspålen. Därifrån hade den varit skjutbar!

Passade på att träna i tysthet med videokameran i stativ och bössan vilandes ovanpå och hur jag skall kunna vrida kameran samtidigt som bössan(?) Träna duger. Frågan är om jag har sinnesnärvaro att köra så när det är skarpt läge? (Jag släpar faktiskt på kameror och stativ var dag till vart pass och försöker verkligen smyga tyst med arrangerande av kamera och stativ i tänkbara skjutvinklar / kameravinklar. Men jag blir nog aldrig någon jaktfilmare som jag konstaterade i september efter att fjolingen nästan sprang över mig och den felvända kameran.

Alltnog. När Hasse tittar upp ur sin halvdvala (vilken jävla passkytt!?) upptäcker han i ögonvrån ko och kalv som passerar över hygget mot väster. Han släpper (den lika yrvakna) hunden som sticker efter. Allt försvann ut över Rädalsvägen, söder om sandbacken – ut mot Våmhus.

Fyra älgar på en dag och inga skott. Är det inte fan?

Den där sista kom med kalv har gäckat oss ett antal gånger i år. Dels flera gånger i september, dels några gånger nu i oktober. Dom har vår logga stämplade i pannan. Bara så att alla jaktgudar och gudinnor vet! Dom är våra! Basta!

Törs man be om en fälld älg

 

 

 


04-10-14  – torsdag

Dagen började med klassisk tjock Fryksåsdimma. Såg inte fem meter. Kröp fram med bilen. Hiskeligt! Nere vid Björntjärrnsvägen lättade det tack och lov. Men Kolberget är bara att glömma. En dag i gråvädrets tecken efter alla dessa strålande soldagar. Har jag glömt skriva om det fantastiska vädret? Nu var det grått och rått.

Envist syftande efter ko med kalv i musimör / ökkenknauler placerar vi oss därefter: Kim vid Räbrot (egentligen ett misspass i slänten från Fryksåsvägen som jag lyckas tilldela honom i brådskan. Senare skickar Hasse honom till Våmhusvägen istället.), Jag vid tornet i Musimörsstigen, Leif vid Sandbacksövergången. Hasse går ut från Fäboden. Vad hände egentligen? Något enstaka skall – sedan inget. Efter några timmars letande är Abbe, som ju är en unghund, ganskla slutkörd (detta är ju sjätte dagen i full fart). Hasse går hem med honom och sätter sig själv vid Johns kulle.

Dagen går. Jag fryser som fan om händerna och fötterna. Tänder en eld av ett par tjärstubbar vid 11-tiden. Skönt med eld. Och trivsel i det grå-råa. Annars är ju mitt pass rätt trivsamt som helhet. Ingen väg, ingen trafik, bara skog och bra uppsikt. Inget att klaga på att dagen blir lång.

Att sitta länge på pass blir nästan som ett slags meditation. Att koncentrera sig på skogen, ljuden, synintrycken och om älg skall dyka upp. Bort med allt annat värdsligt eller andligt brus! Rent och fint i själen och kroppen. Full centrering på jakten. Möjligen ett öga på elden. Och inga hallucinationer tack!

En hackspett hackar då och då i den döda tallen alldeles intill. Hej, hej du! Hej, hej du! Hackar den in.

En korp ”korrrpar” förbi. Inga rådjur idag. Elden brinner lugnt och sakta. Händer och fötter värms upp. Åter till det meditativa läget.

Vid tvåtiden har tydligen Hasse tröttnat på passkyttens monotona vardag. Han meddelar över radion att ko och kalvspår in mot kilen hittats vid Räbrot. Han kollar med Leif att det är OK att han stöter sig igenom. Men inget händer.

Även Kim hittar spår över Våmhusvägen och gör även han en stötande rörelse genom kilen längre ner. Men inga älgar.

Vi åker till stugan och sätter oss runt bordet.Vid halvfemtiden kommer jag upp till stugan. Bara 15 grader inne. Eld!

I morgon är vi bjudna till Gropen på ärtsoppa och varm punsch. Jag har erbjudit bastu innan. Månntro att allt ska kunna falla på plats så att vi fällt en stor och en liten till dess? Nu är det verkligen skarpt läge!

04-10-15  – fredag

En gråmulen och mörk dag. Har inte sett så dåligt från bilen nån morgon hittills.

Alltnog. Nordlig vind. Vi postar längs Fryksåsvägen, norr vid ån och vid SvartePetter.

Hasse går från dammen uppåt. Tiden gick. Ståndskall  vid 11 tiden. Både Abbe och Molly. Full fart österut vid Gubbpasset eller lite norr om. Över Fryksåsvägen (vi spårade antagligen två fjolingar över Fryksåsvägen, österut).

Därefter Musimör. Hasse och jag går från grustaget. Kim vid Olmatsvägen, Leif vid Sandbacksövergången och Kerstin vid Collinpasset (Fryksåsvägen). Inget händer. Kertstin går mot söder (mig) med Molly och viker sedan av längs musimörstigen. Ett rådjur kommer återigen skuttande norrifrån och stannar tre meter från min lyfta bössa. Vi glor några sekunder varefter hon tycks tänka: "Jasså den gubben igen, äh, jag drar..." Thats it.

04-10-16 - lördag

Norr + rädklitt – ingen älg

Nu är det grått och duggregn, fortfarande denna nordliga vind men lite ostligt nu. Vi börjar med området mellan ån och Fryksåsvägen och norrut mot Kolberget. Kerstin och Kim längs vägen och Leif borta vid ån – väst om Holgerskojan. Jag skulle norr om Gubbpasset, en hyggeskant där ravinen börjar, med sikt upp mot björnpasset.

När jag kom till Björntjärnsvägen såg jag att dimman (molnenb) låg över Kolberget och ringde Hasse för att rådgöra. Åker runt till SvartePetter istället.

Inget händer. Inte ett skall. Bara lite regn.

Ompostning.

Nu Räklitt. Leif och jag upp till norra passen, jag till Ivans. Kerstin och Kim längs Rädalsvägen.

Hasse går ut i västra rågången norrut.

Tyst även denna gång.

Så avslutas årets oktoberjakt utan att vi skjutit ett djur. Men vi har sett flera och nog haft skottchans vid något tillfälle. Spännande har det varit. Vädret har mest varit vackert och fint, med kyliga morgnar och soliga, varma dagar. Perfekt faktiskt. Någon eld har jag ordnat men mest inget eldande.

Nu försöker vi igen i slutet av november.

novemberjakt

04-11-27  – lördag

Snö och kallt. Ingen älg denna lördag. Snart ska Hasse och Kerstin komma hit och vi ska ta en bastu. Det behövs sannerligen för att värma upp alla kalla kroppsdelar. Jag är bekymrad över hur snabbt jag blir utfryst i höger ringfinger och två fingrar på vänsterhanden. Tappar känseln snabbt i dom. Inte bra. Alls!

Fotograferar så mycket jag bara hinner. Spelar ocksåp in ljud där tillfälle gives. Vill komplettera med ionlästa kommentarer i efterhand. Kan bli ett roligt inslag på jaktlagets webbsidor.

04-11-29   Snö och kallt

Tre dagar älgjakt i snö och kyla. Visst är det vackert, men det är banne mig kallt att stå på pass timme efter timme och vara tyst och koncentrerad. Jag som dessutom har lätt för att frysa om fingrar och fötter. Usch!

Och när inga älgar syns börjar man ju hallucinera i kylan. Blicken far runt och synskärpan fokuserar på än en rotvälta eller en skugga mellan stammarna eller en annan mystisk form därt borta. Älgar syns än här och än där. Eller kameler och elefanter. Varför inte en älg förklädd till människa eller människa förklädd till…Fan vet vad?

På söndagen såg Kersin i alla fall en älg. En riktig älg. Men den försvann norrut ovanför Björntjärnsvägen på för långt håll. Det är det mesta och närmaste en älg vi var denna novemberjakt.

Hade det där rådjuret dykt upp igen (som i oktober) hade det smullit. Det säger jag. Pang bara! Som en älg men mindre. Är det i såna här lägen som frustrerade jägare skjuter varandra. I brist på bättre byten?

Nå, vi bestämde att försöka en fjärde gång igen. Trettondagshelgen om inte vädret sätter hinder i vägen. Kallare än –15 satte vi som nedre gräns. Sen får väl snön också avgöra. Både hundar och älgar skall väl ha en rimlig chans. Även om jag inte unnar älgarna nån chans längre. Banne mig.

Januarijakt

Trettondagen

Lagom snö, 10-25 cm, och lagom temp, 0 – minus 2. Sydvästlig vind. Jag har varit några dagar här uppe och har kunnat köra längs vägarna för att söka spår. Nu vet jag precis vad som är nytt och gammalt. Mest pga att det snöade igår natt. Körde alltså en inledande sväng nu i morse, samtidigt som jag ställde ut älgjaktsskyltarna. Uppe mot SvartePetter fanns ett nytt spår ca 100 meter norr om spår jag sett i går morse. Dessutom stora spår norrut över vägen strax söder om Långbrot.

Alltnog. Den sydvästliga vinden gjorde att vi bestämde oss för den södra delen. Kerstin vid Mågfällan, Leif vid Sandbacken och jag vid Olmatsvägen. Hasse skulle gå från fäboden söderut.

Inget hände.

Tills Hasse kom vandrande från väster längs Olmatsvägen. Inga spår någonstans. Vi tog min bil och jag släppte honom vid spåret. Jag körde tillbaks bilen och gick längs Våmhusvägen mot Bengtsson Östra. Innan jag ens hunnit dit anropar Hasse och säger åt mig att gå till Johns kulle. Spåren leder över Rädan och mot Gamla Johns kulle. Leif skulle till Dammen och Kerstin skulle gå norrut längs ån för att hitta och följa spåren. Hasse själv avvaktar på västra sidan av ån.

Men ingen älg där!

Spåren leder vidare norrut över hygget mellan Dammen och nya Johns kulle.

Efter en matpaus postar vi om och Kerstin fortsätter i spåren med Molly i band (trafikintensiteten på Fryksåsvägen är hög och hundovänlig).

Jag går ner mot ån sydväst om Holgerkojan, Leif på Björntjärnsvägen och Hasse en bit in västerut från Fryksåsvägen vid Luddsten ungefär. Tiden går. Och går. Kerstin lämnar till slut en radiorapport att spåren vänder söderut igen…

Spårade sedan älgen norrut ut ur vårt område! Ingen fälld älg idag heller.

Men vädret var fantastiskt som sagt.

Fredag.
Bara ett harvande i tö och slask. Trist faktiskt. Sen åkte Ingrid och jag hem men Hasse, Leif och Kärran fortsatte ett par dagar till, utan resultat.

05-01-29 – lördag

Halv elva denna lördagsförmiddag ringde Kerstin.

Jag sitter kvar i stan (jobb före och efter helgen förhindrar mitt deltagande i den sista jakten för säsongen). Vi har ju fortfarande en stor och fri kalvar kvar, vilket inte känns bra. Dom bör tas!

Jag hörde direkt på Kärrans röst att humöret var på topp. Jodå, en kalv var nyss fälld. Hasse hade till slut fällt den efter att Abbe ståndskällt över en timme. Han lät mycket nöjd över att hunden fungerat så fint. Tydligen var det en familj med tjur och ko som nu går kvar i markerna.

Det var inte mycket snö däruppe men tillräckligt för att möjliggöra spårning i alla fall. Dom tar nog oxen eller kon också. Hoppas det!

Någon timme senare ringde Hasse - glad i hågen. Nu skulle dom reta mig som gick hemma istan och våndades. Jojo, nu låg älgkon också. Visserligen djupt ner i grop och eländigt till men död - förbannat död! Så nu fick Leif hämta Järnhäst och dom fick jobba ett bra tag till och det avundas jag dom så in i helsike! Där borde jag varit nu!

Göran

 
2005-02-01
index | personerna | hundarna | älgarna | vädret | fäboden | marken
maten | historierna | bilderna | filmerna | 2003  | 2004 | 2005 | 2006 |
2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 | 2012 | 2013 | 2014