stoppskottet

vandraren | hundföraren | collinkalven | skithunden | lillfjolingen | kärrans gånglåt | The True Story

 

stoppskott
Ett (stoppskottet)...två(fullträff)...och tre(för säkerhets skull)!

Har ni hört talas om stoppskott vid älgjakt? Inte. Men läs här då så lär du dig något.

Vi hade som vanligt suttit hos Hasse en stund på morgonen och lagt upp dagens jakt. Passen var fördelade och strategin klar.

Jag skulle köra upp Erik (som observatör med kikare och radio) till SvartePetters pass. På väg uppför Rädalsvägen sa jag till Erik att jag skulle visa honom några kända och frekventerade övergångar.

Jag hann inte säga detta och sakta in, så springer en ko ut över vägen, nerifrån Rädan västerut. Vi tvärnitar bilen och backar tillbaks till fäboden. Hasse har inte hunnit ge sig iväg med hunden enligt våra ursprungliga planer. Vi är ju på väg ut till våra pass fortfarande.

Planerna ändras och de övriga i laget återkallas till Hasses stuga. En ny plan tar form. Kerstin, nu med hund (och Erik) skall gå längs Rädan norrut tills hunden hittar spåren av älgen, som med säkerhet kommit just den vägen. Därefter låta hunden spåra.

Vi andra skall posta ut på strategiska ställen längs vår västra gräns mellan Räklittsvägen och Rädalsvägen. Leffe länghst norrut, Hasse straxt ovanför vägskjälet och jag ungefär mittemellan dessa.

Vi tog mycket god tid på oss ut till passen. Helt säkra på var älgen befann sig var vi ju inte. Att hunden fått tag i spåren hörde vi från Kerstin i radion. Dom var på väg...

Jag stod hyfsat tyckte jag då. Ungskog på höger sida och frötallar rakt framför mig. I och för sig fanns där några klungor tall i tätningar men jag var just då inte störd av dom. Idiot!

 

 

 

Plötsligt hör jag Hasse i radion: "Jag ser älgen. Den är på väg mot dig Göran. Pass upp".

Samtidigt varsnar jag rörelse och hör rassel i ungskogen. Ut ur det täta kommer kon , i rätt god fart, störd av hund och följe. Rätt in i klungorna av äldre tall naturligtvis. Tätt och risigt. Med pulsen i trim och en irriterrad svordom på läpparna, smäller jag av ett skott. Framför älgen. Jag måste här medge att detta aldrig föresvävat mig som en möjlighet. Men älgkon tvärstannar och vänder huvudet åt mitt håll, ungefär som om hon undrade vad faan den där tror att han håller på med.

Detta var precis vad jag behövde för att sikta och skjuta rätt på, dennna gång. Kossan iväg 100 meter då hon ånyo stannar som i tvekan. Ett skott till, för säkerhets skull. Sen brakar hon in i storskogen.

I radion hör jag Hasses röst: "Hej å hå vad det smäller i skogen".

Nu känner jag osäkerheten och nervositeten komma. Helsike också. Vart det bom lik förbaskat. Njä, dom springer alltid en bit...

Kerstin och Erik med hunden kommer fram ur ungskogen. Men hunden är för orutinerad och rör till det med spåren. Hasse ringer Holmtjärnslaget och beskriver situationen. Vi får klartecken att göra efterrsök in på deras mark.

Älgkon ligger bara ett hundratal meter in, på andra sidan Räklittsvägen.

Bevisat är härmed att stoppskott fungerar. Som rött ljus.

 

2005-03-21
index | personerna | hundarna | älgarna | vädret | fäboden | marken
maten | historierna | bilderna | filmerna | 2003  | 2004 | 2005 | 2006 |
2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 | 2012 | 2013 | 2014