Det blev ju fullt stånd!  

Måndag.

Jag möter ko och kalv. De kommer i högsta fart på väg mot Kålbergstoppen. Abbe är strax bakom, inte ett skall har hörts. Vadan denna panik? Hörnan sitter i norra rågången han hör ekipaget komma, och ser älgar och hund passera markgränsen. Upptag och ståndskall hörs i 10 minuter, långt upp på Kålberg. Abbe är snart tillbaka, jätteglad han skäller och ylar på mig. Någonting har han helt klart att säga. Det lider mot sena eftermiddagen och vi avbryter jakten för dagen. Det var uppiggande med ett Kålbergsrace.

Tisdag.

Tidig morgon. Jag går från bilen medan Göran plockar ur sina kameror och stativ, samt mera nödvändiga jakttillbehör. Jag stannar ett par hundra meter in på marken för att se var han väljer att ställa sig. Han kommer tungt lastad i sakta mak. Vrider sig runt i 2 varv, går sedan tillbaka en bit och snurrar ett par varv till. Han ställer ljudlöst ner den stora tunga konten, lastad med rökta makrillar och andra godsaker från Feskekörkan. Han ställer upp 2 stativ och skruvar på kameror. Laddar bössan och tittar i kikarsiktet. Han sätter sig med en duns på konten och ställer in skjutstödet, lägger på bössan, så kan han sitta i timmar. Nu är han skjutklar i dubbel bemärkelse, ändå har han alltid glömt att skjuta med kameran när älg kommer. Visst är det goa gubbar från Göteborg.

Hå hå jaja. Abbe drar iväg norrut och är tillbaka efter 7 minuter. Han stannar till som hastigast vid mig, viftar på svansen och ser lycklig ut. Det går med fart rakt mot söder, han är snabbt utom synhåll. Upptaget kommer 100-150 meter svagt sydväst.

Rysningar går från benen ut i hårfästet i flera varv. Arvet från förfäderna, de mångtusenåriga jaktgenerna kommer upp till ytan. Fokuseringen är hundraprocentig. Nu är det bara Abbe och jag mot älg. Hundskallen talar sitt tydliga språk. Det är fler än en älg. Han skäller tätt det gör det ”lätt” att gå in på ståndet. Men älgarna står i en för ögat ogenomtränglig tätning. En rörelse i snåren skvallrar om 2 vuxna älgar. Tycker mig skymta en bit av ett horn på älgen närmast mig, tar den ett par steg till släpper jag en pil. Kanske har det gått 25 minuter sedan upptaget när älgen kliver på. Skottet går, nu blir det minst sagt rörelse i tätningen. Jag får iväg 3 skott till, sedan är både älgar och hund borta. Även all ammunition jag hade med mig for sin väg. Det var en högst oväntad upplösning på Abbes fina ståndarbete. Jag sätter allt mitt hopp till Abbe, det är fortfarande bara han och jag, nytt upptag måste komma. Minuterna tickar iväg, fokuseringen börjar släppa. Ammunitionen slut. Jag griper radiomikrofonen, Göran, Göran. Jag är här Hasse. Han låter något uppjagad. Lämna kamerorna och makrillarna, ta dig hit i rågången snabbt. I rågången snabbt är uppfattat.

Jag är övertygad om att ett skott träffat skapligt. Lika övertygad är jag i det här läget att Abbe inte släpper greppet. Men å andra sidan slog mig aldrig tanken att jag skulle ha missat med 4 skott. Färgglada höstlöv singlade sakta mot marken, inte ett ljud hördes. Det var rent av dödstyst. Med tanke på allt oväsen nyss. Göran bör snart vara här, men var är Abbe? Visst ja, pejlen. Jag får upp mottagaren ur benfickan. Tjoho i rena förskräckelsen tappar jag mottagaren. Slog blixten ner från klarblå himmel? Eller sket jag i byxorna? Nej, inte alls. Det är Abbe från Los som drar på inne i snåren 50-60 meter norr om mig. En älg är alltså kvar.

 

 

 

Abbe blåser på för fullt. Höstlöven byter riktning och drar rakt upp mot den molnfria himlen som nyårsraketer. De gamla jaktgenerna börjar återta sin plats. Abbe är i sitt esse, men var är Göran? Jag får tag i radiomikrofonen, Göran, Göran, Göran. Abbe öser på, står fast står fast står fast. Han låter tvärsäker, men hur länge? Göran, Göran ingen kontakt. Står fast, står fast, står fast han rent av sjunger. Höstlöven börjar stanna upp, den raketliknande uppgången har avtagit. Skalltonen börjar bli en annan, nu låter det kom och skjut, kom och skjut, kom och skjut. Hunden vet att jag är nära.

En rörelse syns i sydost, äntligen det är Göran. Vilken tid du tog på dig. Vad har du haft för dig? Jag har smugit sakta. Han ser väldigt allvarsam ut. Det blev ju fullt stånd på vägen hit. Jag viskar, gick du på tre ben? Det kan du ge dig fan på kom det tveklöst. Vi brister båda ut i alltför höga tokskratt.

Abbe ökar skalltakten, han har hört oss tydligt. Göran har 3 skott lösa. Snabbt stoppar jag en pil i loppet och 2 i magasinet. Inget dividerande om hur vi ska ta det. Göran går svagt åt nordost. Där kommer han att få en bra öppning norrut. Jag tar rågången 100 meter västerut, sen nordost rakt mot ståndet. Det är nordlig vind.

Abbe blåser på. Höstlöven börjar stiga igen. Det är sakta gångstånd, jag ser älgen på 50 meters håll. Abbe går bredvid och skäller. Jag har bra stöd mot en björkstam, skottfältet är helt rent. 40 meter, Abbe går in framför älgen och stannar. Även älgen stannar. Jag släpper ett skott mot huvudet. Älgen tar några steg framåt, Abbe backar lika långt och skäller för fullt. Jag skickar ett skott till, samma riktpunkt. Älgen tar ett par steg framåt och faller sakta ihop. Abbe är blixtsnabbt framme och hugger tag högt upp i ena frambenet ett flertal gånger. Jag kopplar hunden och binder honom en bit bakom mig. Sista skottet släcker den låga som brann så starkt. Jag tittar upp och ser höstlöven nu stilla singla mot marken.

Laget är samlat, Svenlass tar på eget initiativ ur sitt livs andra älg. Imponerande. Samt konstaterar en träff i levern och tre träffar i älgskallen.

Sammanlagt 3 timmars älgjakt över löshund. Därmed avslutar jag löshundsjakten, i alla fall detta jaktår. Ja, det beror på vargen, vargvansinnet.

Finshasse, Rädbjörka jaktlag

 

jaktfilm quicktime >>

jaktfilm Flash >>

stillbilder >>

 
2009-11-11
index | personerna | hundarna | älgarna | vädret | fäboden | marken
maten | historierna | bilderna | filmerna | 2003  | 2004 | 2005 | 2006 |
2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 | 2012 | 2013 | 2014